Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla hade lyssnat uppmärksamt på
Veik-kolin.
— Om jag känner någon Veikkolin, sade hon,
i det hon funderade och tycktes leta i sitt minnes
gömmor. Jag har känt många med det namnet.
Och Kaisu räknade upp alla medlemmar av
familjen Veikkolainen, när de levat, vem de gift
sig med.
— Och nu, slutade hon, finns det ingen med
det namnet i byn, inte i hela socknen. Den sista,
som hette Malakias, ändrade namnet till
Veikkolin och flyttade till Viborg. Det var folk med
eld i blodet, de höllos aldrig länge på ett ställe.
— Ja, jag vet det där allt, sade Veikkolin
nästan otåligt, men kommer ni inte ihåg en
mörklett kvinna och ett litet barn, en gosse med
det namnet. De gåvo sig av från Viborg, det
är en tio år se’n dess; de lära sedan visat sig här.
Den gamla spände sina ögon i Veikkolin, en
ljusning spreds över det vissna ansiktet, som när
en solglimt jagar över en hed.
— Kom in i badstun, kom in i badstun, sade
hon ivrigt.
Hon steg mödosamt upp från bänken, öppnade
en liten dörr och gick över en hög tröskel in i
själva badrummet. Det var ett gammalt pörte,
ehuru rökfånget var utbytt emot en lerslagen
träskorsten. Den gamla kröp upp under laven,
sysslade där en stund och kom åter ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
