Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se här, sade hon, mina händer darra, men
tag ni och ställ fatet på bänken här vid fönstret
och slå i en jungfru brännvin. Slå sedan sönder
detta ägg, och häll utan att spilla en droppe vitan
i brännvinet.
Veikkolin gjorde som kvinnan bad.
Nu stödde den gamla de bruna skrynkliga
händerna mot bänken och blickade ned i den klara
vätskan, som bubblade och bredde ut sig i fatet.
Hon hostade, torkade ögonen med snibben av sin
huvudduk.
— Avbryt mig inte, det säger jag dig!
Därpå mumlade hon en lång besvärjelse över
fatet och efter en lång tystnad började hon
viskande:
— Jag ser den tyska staden, en stor vacker
stad är det med hundra hus, med torn, med
gyllene takspiror och flaggor. Jag ser stora fartyg
och många människor, det är vinter, snön är
smutsig och tung att gå uti. En brunögd
kvinna går ut genom norra porten, hon leder en
liten gosse vid handen, hon bär ett bylte,
omlindat med en silkesduk, gul och mörkröd med
många underliga djur och figurer.
Veikkolin bleknade starkt.
— Det är hon, det är hon, viskade han
halvhögt, den silkesduken fick hon av en spansk
kapten. Åh, vad jag grälade på henne, stackarn,
när hon tog emot den. Hur ser hon ut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
