Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom som när snön faller i svedjebrand, när det
rörliga vattnet plötsligt förvandlas i fast is, han
anade att allt detta, som han nu upplevat, skulle
förvandla hans kärlek.i dödligt hat. Maria åter
visste, att han plundrat dem och trodde eller ville
tro, att vad som nyss skett var mer än en olycka.
Från den dagen var där en dold men oförsonlig
fiendskap mellan dem båda.
Hon gick med sina barn och Kaarlo in i
maskinrummet, satte sig där och började att syssla
med sin sons sår och torka hans kläder. Hennes
hjärta var så fullt av sorg och bitterhet, av hat
och avsky för Veikkolin, att hon saknade uttryck
och rum för alla dessa känslor. Hon fällde icke
tårar, hon rasade och grät icke, men på
Veikko-lins frågor och tal gav hon icke akt, än mindre
gav hon svar. Det är icke sagt ens, att hon hörde
vad han talade om.
Djupt förolämpad och upprörd satte sig
Veikkolin avsides, så att han osedd kunde se sin son,
som, hållande Ellis hand i sin, värmde sig vid
elden. Det starka eldskenet gav gossens bleka
drag ett friskt, rosigt utseende, och Veikkolin
kände med tilltagande rörelse igen drag efter
drag i detta unga anlete. Han insåg dock, att
han måste tiga i afton för att icke möjligen skada
sig själv i gossens ögon, ty Maria, det såg han,
var i en oberäknelig sinnesförfattning, och Gud
vete, vad hon sagt, ifall han nu velat återbörda
sin son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
