Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sik, att, så barn han var — han var blott tolv
år — giva en kraftig handräckning i vården av
husets ekonomi åt sin moder, så illa utrustad för
livets svåra strid, och åt sin ’faster, ständigt
kritiskt överlägsen och missnöjd.
Nu hade Karl Alexander givit sig av på
spov-jakt. Det var en jakt, som endast sällan gick
för sig, endast när älven på försommaren ännu
stod högt över sina stränder. I båtens botten
hade han en liten korg, fylld med de rara äggen.
Han hade skjutit ett par av de listiga fåglarna
och drev nu nedför strömmen mot Haxala
färj-stuga; han ville se, huru färjan och
kvarnfördämningarna stått emot älven.
Nere vid Haxala var det stor uppståndelse:
färjan var borta, kvarnvallen likaså. Vattnet hade
tagit alla båtar med sig, och vad som var värst,
borta vid färjkarlens bostad stod guvernörens
vagn, omgiven av en talrik mängd sysslolösa,
som alla fördjupade sig i lågmälda och
långrandiga betraktelser över huru den höge herrn under
så fatala omständigheter skulle kunna komma
över Merijoki.
Karl Alexander, som redan på långt håll såg,
att något ovanligt var på färde, styrde sin båt in
mellan några alar, vilka stodo så gott som i
vattnet, förtöjde den väl, gömde sitt jaktibyte i båtens
akter och gick så uppför den låga, sumpiga
strandbrädden.
På förstugukvisten till färjkarlens stuga stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
