Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ståtlig, civilklädd man med militärmössa. Han
såg rådvill och nedstämd ut. Han överläde med
färjkarlen om vad som nu vore att göra. Av
samtalet, som Karl Alexander gott kunde höra,
framgick, att den tunga färjan icke kunde ros tillbaka
till sin plats förrän dagen därpå. Odi då
bryggorna stode under vatten, var saken, även om
färjan funnits till hands, icke avhjälpt därmed;
och då inga båtar för tillfället funnes, så gjorde
nådig herr guvernören bäst i att vänta. Och som
en bekräftelse på denna slutsats spottade
färjkarlen ut på backen med mycken fermeté och starkt
eftertryck. Hans tal plägade alltid avslutas med
denna akt; envar visste, att detta var så gott som
en underskrift, ett sigill på ett domstolsutsJag.
Karl Alexander var uppfostrad i ensamhet på
landet av sin faster, som var svag för honom, och
sin ännu mera eftergivna mor; han hade knappast
sett annat folk än prästen och häradsskrivaren,
han var därför blyg. Blygheten bjöd honom att
hålla sig undan, i synnerhet som han kände, att
hans dräkt icke just var passande att uppträda i
imför en hög guvernör. Å andra sidan insåg han,
vilken stor tjänst han kunde göra guvernören,
ifall han nu stege fram och sade: — Herr
guvernör, jag skall föra er över till andra stranden.
Dock, att säga dessa få, enkla ord tycktes honom
som en omöjlighet. När han omsider bemannat
sig och beslutat att gå fram till guvernören, vände
denne misslynt om odh gick in i stugan, och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
