Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
levde de fritt år ut ooh år in, drogo den nytta
av skogen och jorden de kunde och lämnade
laxarrendet oavkortat åt generalmajoren.
Baron Kruse körde in på den gräsvuxna
gården, stannade framför en förfallen veranda med
knarrande golvtiljor och steg in i en liten tambur,
som fick allt sitt ljus från den med brokiga glas
besatta dörrspegeln. Karl Alexander skyndade
in, och av det brådskande stök, som hördes från
rummet invid, förstod baron Kruse, vilken oro
hans besök åstadkom i hela huset. Baronen steg
in i förmaket, som var tomt, ooh »slog sig ned i en
gammaldags länstol. Han väntade med tålamod
i detta tysta rum, där det till och med nu, då
naturens vår jäste därute, var så stilla, att man
kände, att ingen tanke revolterat eller tröttat ut
sig under våldsamma ansträngningar inom dessa
vita väggar, detta vita tak och golv: här lågo
lugnet och sömnen fjättrade.
Allt i huset bar prägeln av en fattig, tarvlig
nutid, mot bakgrunden av ett glänsande
förgånget. Rummet var lågt i tak, bristfälligt möblerat
i en enkel Louis XVI-stil i pärlgrått. En frds
med gula kentaurer på vit botten och ett porträtt
av en av de gamla baronerna Stjernstedt, bistert
blickande ned på de nuvarande innevånarna, som
om de varit snyltgäster i hans hus, påminde om
att stället sett bättre dagar. Vårsolen tecknade
en karrikatyr av fönstret på golvet. En tearos
spred sin fina doft. Allt var tyst och stilla, så
Vår landsman — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
