Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst, att man hörde flugorna surra, medan de
dansade sin kadrilj kring ljuskronans pinjeäpple.
Omsider öppnades dörren och in steg
major-skan Segerberg. Apatisk, varken glad eller
misslynt, gick hon fram odh hälsade på baron Kruse.
Av den en gång vackra Adèle Olbers fanns
intet kvar, inte ens namnet: hon hette nu, som
sagt, Maria. Framför Kruse stod en fet, pussig,
för tidigt åldrad kvinna. Då denna kvinna i unga
år främst och enbart sysselsatt sig med de
onekligen många behag, som hennes egen lilla person
då inneslöt, befann hon sig på ålderdomen, då
dessa behag förflyktigats, fullständigt intresselös
i och för livet. När vilde majoren fick hennes
ja, förstod han nog, att hon tog honom som den
sista resursen. Detta medvetande gjorde Ihonom
ännu mera brutal och hänsynslös, än han även
eljes hade anlag för, och i hans hårda skola gingo
hos henne de sista spillrorna av ett föga utvecklat
andligt liv till botten. Detta skedde samtidigt
med att major Segerberg förlorade vad som ännu
fanns kvar av gamle Olbers’ rikedomar. Maria
Segerberg var bliven en slö, likgiltig människa,
som icke längre led av sin fattigdom, sin skeva
ställning i livet; hon var tom som ett utblåst ägg,
hennes tal var ett mekaniskt upprepande av gamla
inlärda fraser.
Baron Kruse led under denna tête-à-tête mera
än han kunnat föreställa sig. Detta var således
Adèle, den sköna Adèle, som en gång i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
