Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len, som genast kände igen mig, hörde jag om
mors död och om begravningen.
Först nu märkte fastern, hur illa han talade
sitt modersmål, och hon gissade nu, vilken inre,
vilken andlig omvälvning han under dessa tio år
genomgått. Hon märkte det med sorg, ty hos
henne fanns en känsla levande och varm, en
känsla, som varken årens tyngd eller livets dagliga
små bekymmer kunnat kväva och avkyla. På
henne kunde med skäl tillämpas orden, att
„fördes vi att bo i glans bland guldmoln i det blå,
till detta arma land ändå vår längtan skulle stå”.
När hon därför ägnat minnet av sin döda
svägerska, vad detta tillkom, började hon att lägga
ut för honom hans skyldigheter mot detta land,
som sett honom födas, som givit honom en så
dyrbar uppfostran i främmande land. . Han
skulle, så yrkade hon, söka sig över till finska
gardet, ty där hade Segerbergarna, en gammal
borgerlig officerssläkt, tjänat i flere
generationer. En till och med i det finska gardet på
Gustav IV Adolfs tid. Här skulle han avancera,
här hade han sin mödernesläkt, om det också icke
var något vidare med den släkten, ehuru den
alltid varit rik. Här i Finland skulle han gifta sig.
Så hade hans far gjort före honom. De år han
tjänat i Estland och Livland voro icke många,
finsk major hade han varit.
Då hon såg, att han ställde sig ovillig mot
detta förslag, så framkom hon med ett annat, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
