Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paulovna. Så snart Karl Alexander märkte det
intryck hans ord gjorde, genomgick hans harm
en stor förändring. Allt medan han föreföll
livlig, uppretad och sysselsatt med sitt eget inre,
började han i samma stund han märkte hennes
varma intresse, att på samma gång lägga sina
ord, länka sitt tal i ett visst isyfte; han ville vinna
Anna Paulovna. Till vilken grad, huru långt,
det visste han icke ännu, icke ens varför, men
hon skulle bli för honom den archimediska punkt,
från vilken hela denna värld, som nu tog så
fientligt emot honom, skulle sättas i rörelse,
ändras och anpassas så, att den blev lämplig för
honom. Och då han ägde den böjlighet i sina
känslor, att de villigt lydde, vad hans nytta
fordrade, gingo de, sedan den första stormen var
över, i den riktning, som för honom var bäst och
lämpligast. Hans vackra, bruna mustasch
darrade av rörelse, hans ögon blänkte av
förtrytelsens glöd och av värme, när han sade, att han
icke velat gå i vägen för någon, att han gjort allt
för att undgå landsförvisningen till denna
eländiga by, men att han var soldat och framför allt
lärt sig att lyda, att hundrade, ja tusende gjort
som han utan att förolämpas, utan att...
Anna Paulovna kände sig helt upprörd.
Hennes moderliga instinkter vaknade inom henne,
hon talade tröstens ord till honom och besvor
honom att vara lugn, och nu tog saken en för dem
båda oväntad vändning, i det de gåvo varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
