Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löfte om att huru sakerna än gestaltade sig,
mellan dem skulle råda vänskap och förtroende. Han
kysste hennes hand, en liten vit, mjuk, knubbig
hand, kysste den länge och varmt.
Anna Paulovna var klok och försiktig, hon
glömde aldrig, icke ens då hon var upprörd och
varm — och det var hon nu — sin ställning, hon
såg på klockan och sade: — Man får inte se oss
här, skvallret, pratet i en småstad, sådan som vår,
är fruktansvärt. Kom till oss i dag klockan halv
sex, vi äta miädag då, så få vi tala vid er. Au
revoir. Ännu en sak — och hon såg
eftersinnande framför sig. — Vill ni göra hela
regementet, oss alla förbundna, så driv på en sak, våra
nya kaserner. Ni har relationer ännu så länge,
smid medan järnet är varmt. Kan ni driva
igenom den saken, då har ni förvärvat er allas
vår erkänsla. Au revoir.
Anna Paulovna gick med snabba steg rörd och
upprörd allén utför. Kort därpå gick Karl
Alexander samma väg, nu lugn och behärskad,
för att klä sig till middagen.
Ehuru Anna Paulovna väl var tio år äldre ooh
ägde i många avseenden vida mera erfarenhet i
livet än Karl Alexander, så kom hon dock till
korta, då det gällde att bedöma en man, i
synnerhet en ung man. Hon höll före, att han var
en varmhjärtad person, som led av sin svåra och
oförskyllda ställning, en person, som icke
förstod att taga vara på sina egna intressen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
