Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg hon framåt mot skymningen, som nalkades,
med ett barns rädsla. Skulle detta som redan
skönjdes där borta, om ock i dunkla konturer,
vara ålderdomen, den fula ålderdomen, som
bryter livets rosor? Skulle detta korta liv, trivialt
och vardagligt, som hon levat år ut och år in,
vara allt, vara hennes lott, hela hennes öde? Var
voro de rosiga, romantiska drömmar hon drömt
vid sjutton år ... Och hon greps av sorg vid
tanken på att hon i detta korta liv prövat intet,
erfarit intet, njutit intet. Men ännu var det icke
för sent, ännu levde hon och var vacker.
En dag, då hon satt med Karl Alexander där
borta på terrassen och lekte med vildvinet och
clematisrankorna, bröt hon i tankarna av en
cle-matis-stängel, kastade den i floden och såg, hur
dess blå blommor långsamt flöto nedåt med
vågorna. Den hinner nog långt, långt ut i
världen, innan den dör, tänkte hon inom sig själv
och följde dess färd med oro. — Ah, ropade hon
plötsligen till, den blå blomman hade snärjt sig
fast vid fröhuset av en utblommad näckros, som
styvt höjde sig ur vågorna, icke långt från
terrassens fot.
— Vad är det? frågade Karl Alexander mjukt,
i det han betraktade hennes vackra pose,
beundrade de små välchausserade föttema, hela den
eleganta konturen hos denna fylliga mogna
kvinna, där hon i en utsökt mjuk ställning böjde
sig djupt över barriären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
