Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingenting, sade hon förströdd, steg upp och
började att tankfull gå upp mot -sitt hem. Hon
gick förbi georginer och astrar, som lyste i alla
tänkbara färger, hennes hjärta kändes tungt, hon
såg i dem hösten och i hösten en bild av sig själv.
Karl Alexander gick ett halvt steg efter henne
och såg henne i kvartsprofil, han undrade på vad
hon tänkte, vad som så med ens gripit henne,
varifrån denna melankoli, denna ljuva
melankoli, som är höstens skönhet och dess charm,
härflöt.
— Farväl, sade hon, utan att vända sig om,
utan att visa sitt ansikte, i det hon räckte honom
sin hand. Han kysste hennes rosiga
fingerspetsar och gick in i huset för att taga sin sabel.
Just då han i tamburen spände sabeln om sig
och var färdig att gå, ropade Anna Paulovna
från salongen: — I afton på terrassen. Han
nickade till svar, lyfte på mössan och gick.
Anna Paulovna gick tankfull in till sig, gripen
av ett stilla vemod. Hon satte sig invid fönstret
och såg, hur det vackra sensommarljuset smög
mellan de purpurfärgade stockrosorna, de
guldgula georginerna och de lysande lejongapens
höstliga prakt, över en hel parterr av astrar i
alla färger mellan ljus rosa och mörk violett.
Och när hon såg detta svala, bleka ljus och hela
detta ackord av de mest bländande, strålande
färger därute på rabatten, skakades hennes bröst
av en våldsam snyftning, och en tanke genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
