Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bävade hennes själ, en tanke, som i hennes
orediga, vackra huvud icke tänktes ut, men som
avsåg, att endast .vårens och sommarens blomster ha
doft, endast de äro den friskt skapande, av safter
svällande naturens ljuva barn, alla dessa andra
höstens blommor äro i all sin kalla prakt det
ansträngda, det övermogna skötets frukt.
Och vid denna bittra tanke tog hon den lilla
handspegeln, som låg på en förgylld tripod, och
kastade en skygg blick i dess omutliga glas. De
röda, svällande läpparna, de blå, varma ögonen,
de över fylliga, vackra dragen, de voro som
höstens blomsterprakt därute, det var icke värt
att neka därtill, det var början till slutet. Och
hon lade åter spegeln varsamt på tripoden,
borrade ansiktet i kåsösen och grät bittert. Då och
då höjde hon huvudet, såg med de stora kupiga
ögonen upp mot himlen. — Ack, för sent, sade
hon, i det hon föll i en häftig gråtparoxysm.
Tårarna lättade hennes sorg. Hon kom
småningom åter i en vek och vemodig
sinnesstämning, och nu uppdöko hennes minnen från
ader-ton år tillbaka. Den tid, den lyckligaste i
hennes liv, då hon var elev i konservatoriet i S:t
Petersburg. De kommo med doft av vårens
blom, med fras av siden i yrande dans, de kommo
med sång i månljus drömmande natt; de kommo
lysande i den första kärlekens bländvita glans,
de kommo ljuva som doften av liljor och violer.
Men ack, snart flöto de samman, minnena från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
