Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men flickan gick ut med en knipslug min, som
om hon velat säga: — det gör ingenting, jag
förlåter frun, jag vet nog, hur kinkigt det kan
vara emellanåt.
Anna Paulovna gick förtretad ut ur sitt rum.
Den impertinenta människan skall jag »snart
befria mig ifrån, sade hon för sig själv. Hon gick
genom förmaket, såg sig i spegeln och ljusnade,
passerade salongen, såg sig i speglarna och
strålade upp, steg in i matsalen, där hennes man,
doktorn och ett par av de högre officerarna höllo
på att, medan de drucko te och rökte, väldeligen
politisera om Turkiet och England, Bulgarien
och Abchasien. Det var för närvarande de enda
samtalsämnen en bildad ryss fann intresse i.
Man reste sig. Doktorn såg prövande på
henne. — Jag som trodde, att ni skulle kalla
mig till sjukbesök, nu kommer ni och ser ut som
hälsan själv. Hon ställde sig med ryggen mot
fönstret för att icke alltför mycket exponera sig
för doktorns skarpa blickar. Allt detta smicker,
dessa beundrande blickar berörde henne
behagligt, ingå vo henne åter mod och självförtroende.
Hösten är ännu långt borta, tänkte hon inom sig
själv och log förbindligt.
— Komma herrarna med mig ned till
terrassen och röka, det ser ut att bli en vacker afton,
frågade hon — hon gjorde frågan med en viss
inre skenhelighet, hon visste på förhand, att de
skulle svara ett nej i alla tonarter, från mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
