Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta, till doktorns i alla möjliga kryddor
inpill-rade „omöjligt”. Hennes man och doktorn voro
nu i sitt värsta kortspelsstadium, knappast
politiken kunde hejda dem. Vdd tiden ’för äpplefesten,
för Jungfru Marias himmel färdsdag skulle allt
vara över. Då voro snäpporna fullfjädrade,
orrens ungar flygga, då tog kortspelet slut och
jakten vid, allt med samma passion. Hon brukade
också skämtsamt tala om deras intermittenta
jakt- eller kortfeber.
— Jag går väl ensam då, sade hon med en lätt
suck, och tog, glad till sinnes, för syns skull med
sig en bok från spelbordet.
Herrarna gingo till sitt spelparti, Anna
Pau-lovna gick barhuvad, som ryskor bruka, ned till
terrassen. Hon gick långsamt, tvekande, nedför
gången, bröt här en pensé, där en fuchsia. Hon
tyckte, att huset bakom henne med sina många
fönster blickade efter henne. Men ju längre hon
kom ned i allén, desto friare kände hon sig, en
hel ström av tankar och känslor, sådana hon ej
känt på många år, brusade genom hela hennes
varelse: — Å, det är ungdomen, jag hör dess
dansande steg, jag känner dess ljumma
andedräkt, som vänder åter. Ett ögonblick tänkte
hon på att vända om, en trast flög skrattande
förbi henne från ett körsbärsträd, hon blev
häftigt förskräckt, vidskeplig som hon var. — Ah,
du har så rätt att skratta åt mig. Jag har intet
ont gjort, ingen människa kan anklaga mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
