Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De två på terrassen lyssnade med välbehag till
rytmens lustiga, till färgklangen ljusa, till
innehållet vemodiga toner, allt medan de sågo ned
över den ändlösa slätten och på de underliga
molnformationer, som väldiga, tornlika sköto upp
mot himlens zenit från långa horisontala
molnbäddar, sågo solljuset spela in mellan dessa
mörka dunster, färga dem från djupaste glödande
purpur till det ljusaste smältande guld, väva in
i dessa färger alla skiftningar från det tunga
in-digoblå till det mest dallrande lätta turkosblå,
som ögat kan. uppfatta. De lutade sig tyst över
barriären, sågo över Volgas glänsande spegel
staden i aftondimman, sågo de tre väldiga
bukter, som Volga gjorde, över slätten skimra i
himlens färger, sågo den som flytande färg, den
absoluta färgen, fri från materien, ren och
bländande som ljuset, dö bort i horisontens violetta,
dallrande skugga.
Djupt gripen av detta väldiga, som skiftad^ i
varje ögonblick framför dem, sade han sakta: —
Ni har Nadsons dikter med er, läs upp ett stycke.
Anna Paulovna slog upp boken påtaiåfåioch läste
den sköna dikten
Hur kort mitt liv! Hur mycket dock jag levat
i hoppet, drömmen, i glädje odh i ungdomsår!
Denna dikt, som tjusade 70-talets Ryssland och
ännu länge skall väcka genklang i alla, veka
hjärtan, rörde henne nu så, att hennes stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
