Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnsligheter. Och med litet mera tillförsikt
gick hon ned till terrassen.
Hon satt långe ensam, hennes själ var i en
underlig stämning av vekhet, sentimentalitet och
trots. Hon höll boken uppslagen framför sig
utan att läsa. Förbi de vita bladen blickade hon
mellan barriärens gallerdockor ned mot flodens
glittrande yta. Plötsligt såg hon en båt driva
långsamt nedför floden, i båten satt en officer,
det var han. Han styrde båten under grenarna
av några gamla pilträd, gick i land och började
att längs en mycket brant och lös gångstig sträva
uppåt. Anna Paulovna rodnade till hårfästet,
men vad tänkte han på, hur kunde han ... hon
var förvirrad. Med klappande hjärta satt hon
och väntade, nu stack hans unga, vackra huvud
upp ur snår av humle och spireor, han var varm
och röd och så andtruten, att han knappast kunde
få fram ett ord.
Hon vågade ej fråga, varför han kom denna
väg. — Men sitt ned och vila er, ni oförnuftiga
människa, sade hon leende. Han satte sig
bredvid henne.
Det var en vacker helgdagskväll i senare delen
av augusti. Från stadssidan hördes sång och
spel. Det kom från soldater och hamnarbetare
och det sträva och råa i rösterna förtogs av
avståndet. Tonerna ljödo i samklang med de
tusende olika ljud, som från staden, floden och
ängsstranden strömmade upp och ut i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
