Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Av dina brev framgår ju raka motsatsen ...
Nu förlorade Anna Paulovna sin
’självbehärskning. — Mina brev, mina ‘brev... men jag
förbjuder dig att...
Längre hann hon ej, ty en svår nervkris gjorde
henne oförmögen att tala vidare och skrämde
Vera, som ej förr sett något dylikt. Heja huset
råkade i uppståndelse, läkaren kom och
förklarade, att saken var i hög grad allvarsam.
Vera var mycket orolig. — Säg mig, doktor,
pappa har bett mig fara till Natalia Feodorovna,
fröken von Hiibner, för att avhämta henne till
paraden, vad bör jag göra?
— Jag har givit er mor en morfininsprutning, .
så att ni kan tryggt vara borta några timmar.
Vera kände isig lugnad av doktorns ord och for
till fröken von Hübner. Mellan henne och den
gamla fröken rådde en varm vänskap. Vera
beundrade den gamla världsdamen, hela denna
nimbus av hoivluift, som omgav henne, «och hennes
varma, hj är tegoda, a’llt förstående, allt
förlå-tamde väsen. Fröken von Hübner höll av Vera
helt enkelt därför, att hon var ung, vacker och
väluppfostrad, och hennes eget hjärta i allmänhet
var böjt för att älska och intagas. Den gamla
damen var mycket förtjust över Nikolaj
Nikolaje-vitsd!* uppmärksamhet. Vårluften, det varma,
soliga vädret, promenaden i den präktiga vagnen,
allt försatte henne .i gott humör, så att hon till en
början ej fäste sig vid Anna Paulovnas insjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
