Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande. De båda damerna foro till exercisplatsen,
belägen några kilometer utanför staden, icke långt
från de nya, under byggnad varande kasernerna.
På fältet mötte de Karl Alexander, som kom
emot dem i skarp galopp på en vacker, s^art häst
av rysk ras. Han såg mycket bra ut i sin
glänsande nya mundering och hälsade på samma gång
förbindligt och med ett tonfall av värme i rösten,
som genast väckte fröken von Hiibners
uppmärksamhet. Vera Nikolajevna såg även starkt
intresserad ut. Står det så till, sade den gamla
erfarna damen för sig själv.
— Ni kola j Nikolajevitsch, er lille iar, ber er
åka upp under pilträdet på kullen, därifrån ser ni
bäst ceremonimarschen och hör musiken. Säg
mig, Vera Nikolajevna, och han vände sig med
ett vinnande, oroligt och intresserat löje till henne,
vad har hänt hos er? Br lille far är alldeles, med
förlov sagt, rasande, jag känner inte igen honom.
Vera visste intet annat än att modern var sjuk.
— Jag vågar inte dröja längre, sade Karl
Alexander, au revoir. I galopp jagade han
därifrån, så att man såg huru de blanknötta skorna
på hans häst skimrade i dammet. Vagnen körde
nu upp på kullen, där en stor skara stadsbor och
lantfolk samlats för att övervara vårparaden.
Vera förbluffade hela menigheten genom att
spänna upp ett stort, rött parasoll, hittills ej sett
i dessa nejder. I skydd av parasollet och pilen«
glesa krona sutto de båda damerna och väntade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
