Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att paraden iskulle begynna. Fröken von Hiibner
såg prövande på ,sin unga väninna, som, omgjuten
av det röda ljuset från parasollet, fick en glans
och friskhet över sitt unga ansikte, som gjorde
det bländande vackert. — Du liknar din mor, så
där måste hon ha sett ut vid nitton, tjugu år,
sade hon.
Det var ett brokigt liv på den milsrvida slätten.
Soldaterna stodo där kompanivis, officerarna i
klungor framför fronten, det högre befälet, en
del stabsofficerare och adjutanter sutto till häst
och höllo sig tillsammans mitt på slätten. Då
och då red någon av adjutanterna i full karriär
än till den ena än till den andra bataljonen med
bud och befallningar. Det lyste och glänste på
alla håll och i alla vädersträck. Det rödgula
dammet steg upp i molnformationer och »förhöjde
i sin mån det vackra i denna vida och rörliga
tavla.
Slutligen begav sig Nikolaj Nikolajevitsch, följd
av sin stab, i ett slags monumentalt trarv över
slätten, trummorna dånade och hornsignaler
hördes. Soldaterna hälsade sin dhef med det
sedvanliga formuläret: flit är vårt nöje och Gud
bevare herr översten, vapnen glänste ooh glindrade
i vårsolens sken, allt lovade gott, man emotsåg
paraden med glad tillförsikt.
Och dock gick allt, redan från början, galet,
översten var vid ett gement humör, ingenting
var honom i lag. Lederna voro aldrig raka nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
