Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banala emblem, men med -den sägande inskriften:
„Je sais attendre”.
I detsamma korn fröken von Hiibner in, och
ingen duenna i Spanien ¡hade strängare övenvakat
sin unga señora än hon, den eljes så goda fröken
von Hiibner, nu övervakade Vera Nikolajevna.
Nu kommo översten och läkaren samt husets
tjänstefolk för att taga avsked, ty det hade gått som
en löpeld, att kapten Segerberg skulle ut i krig.
Karl Alexander bugade och bad om sin
vörd-nadsfulla hälsning till Anna Paulovna. översten
omfamnade och lugnade honom. — Gud vare
med er, lycka till, tukta torkarna, heter det. Alla
följde honom ut. På trappan tryckte Vera
Niko-lajevna osedd av de andra berlocken i hans hand.
Åter upprepade man: — Gud vare med er, bliv
en heder för regementet, farväl, kom Igen som
general! Vera sade icke ett ord, hon stod ¡bakom
den stora porten, grät bittert och viskade för sig
själv: — Je sais attendre.
— Se så, min flicka, nu gå vi in till Anna
Paulovna, sade fröken von Hiibner och tog Vera
under armen.
Karl Alexander drog ett andetag av lättnad;
— gudskelov, jag är fri igen. Han ilade hem till
sig, och packade in sina få tillhörigheter. Nere
vid tåget var officerskåren isamlad för att taga
avsked av honom, och vid tonerna av regementets
marsch drog han åter ut i världen, nya öden till
mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
