Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästet mörknat och stjärnorna tänts, nalkades
de staden, och det blev midnatt, innan de redo
in genom fästningens port.
Simnitza, om vilket man sade, att det var en
dammhög av lera, låg med sina spruckna hus,
sina förstörda trädgårdar och tomma gator vid
stranden av Donau, liksom en ’svårt sårad och
febersjuk. Blod fläckade här och var gator och
murar. Från de sönderskjutna bristfälliga
lasaretten och förbandsplatserna hördes stundom
en sakta jämmer, stundom en högljudd klagan.
Endast sjukvårdssoldater, bärare,
barmhärtighetssystrar och präster syntes i den ljumma
sommarnatten röra sig av och an på gatorna. En
lukt av svavel och karbol bredde sig ut över
gator, gränder och torg.
Knappt hade Karl Alexander hunnit somna in
på sin usla bädd, innan han i dagbräckningen åter
väcktes av kanonernas dån.
Den ständigt mullrande åskan från turkarnas
batteri, de svavelmättade, bolmande rökmolnen
och kulorna, som föllo ned i staden, ramponerade
en kyrka, ett privathus, en moské och dödade ett
anspann hästar eller en handfull folk, signalerna,
som i den tidiga morgonen hördes likt galande
tuppar, allt gjorde det med ens klart för honom,
att han befann sig på skådeplatsen för ett stort
krig.
Förunderligt, också han, som ställde sig så
skeptisk mot detta befrielseverk, han, som var-
Vår landsman — io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
