Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Monsieur, viskar han sakta, quelle heure
est’il?
Karl Alexander spritter till, oviss om frågan
gäller honom eller om den sjuke yrar. Äter hör
han samma fråga. Med möda letar han rätt på
sin klocka.
— Minuit, monsieur.
— Veuillez bien sonner qu’on vienne avec le
prêtre — je vais mourir, höres det sakta, nästan
tonlöst från hans bädd. Innan Karl Alexander
hinner trycka på ringklockan är prästen där, en
stor, välvårdad, nästan elegant katolsk präst i
svart ornat. Medan tåget rullar framåt, skakar
och svänger, gör sig prästen redo att giva den
döende den sista smörjelsen. Han tager fram
ett gyllene käril, öppnar det varsamt, doppar en
silverten i den heliga oljan: — Per istam sanctam
unctionem, et suam piissimam misericordiam,
mumlar han invid den döendes öra. Sakta, men
bittert gråtande döljer hon, som nyss kommit in,
sitt anlete. — Indulgeat tibi Dominus quidquid
deliquisti . . . Och prästen fäller droppen av den
heliga oljan på den döendes panna. Christi
exaudi nos, viskar barmhärtighetssystern.
— Amen, säger den sjuke med döende stämma.
— Sancta dei Genetrix —–––––––––––––-
Tåget visslar en lång, utdragen vissling.
Vagnarna rassla och skaka, som om även de våndades
och ledo, ooh i detta buller, i detta allt dövande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
