Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slås upp på vid gavel, och över dessa trösklar, där
sidenskor odh sporrklädda stövlar stigit in, stappla
nu sjuka och döende in i de ljusa salarna. Gästerna
få envar sin bädd, och efter så många timmar av
plågor och oro, av nervpinande buller, av trängsel
och olidlig luft sjunka de med en känsla av
välbehag ned i mjuka, snygga bäddar i dämpat ljusa
och svala rum, där tystnaden endast brytes av
stilla gråt från en och annan, som, lycklig att åter
våga hoppas, lycklig att åter känna sig som
hemma, i tårar lättar sin pinande ångest, sina
nervers onaturliga spänning.
Storhertiginnan följde isjälv Karl Alexander
till hans bädd, gav honom den första
omvårdnaden, kysste hans panna, korsade sig och gick.
För första gången på länge somnade Karl
Alexander in utan morfin, somnade med samma
känsla av ljuvlig trötthet, som då han isom pojke
kom hem från jakten på spovar och sjöfågel vid
Merijokis stränder.
På morgonen vaknade han av ett ivrigt men
dämpat samtal. — Mina sårade, sade någon, äro
alla svårt, allvarligt sårade; de måste alla i första
kategorien. Av hundra, som avrest från
Bukarest, ha tjugu dött; och många, många skola vi
ännu mista. Han där, Karl Alexandrovitsch
Segerberg, är också svag, mycket sjuk: vi frukta
kallbrand.
Nu blev Karl Alexander klarvaken och såg sig
omkring. I den skumma vintermorgonen såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
