Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metall och djurhud, liksom ländstycket på en
stridshäst. På de förandligade, fina dragen, på
den smärta växten och på den diskreta men på
samma gång präktiga dräkten kunde man
igenkänna greken från Konstantinopel. Där
varsnades även krivitjer och merer och otaliga
representanter för dessa folk, som vart och ett
pretenderade ett särskilt namn för sin stam, ehuru de i
själva verket alla voro av samma ras, finska folk,
bosatta mellan Altai i öster och Östersjön i väster.
Mitt bland alla dessa främlingar på Novgorods
gator gingo slaver och varäger, som vid denna
tid voro så snarlikt klädda, att man på dräkten
knappast kunde skilja dem åt, åtminstone ej vad
de högre stånden beträffar. De buro lysande
dräkter i scharlakan, blått och grönt, prydda med
guld och pälsverk, de rörde sig icke ute utan att
vara rustade med svärd, båge och sköld. De
förnämligaste bland dem åtföljdes av rikt klädda
handgängare, som buro en hel arsenal av vapen.
Med berättigad stolthet kallade de sig borgare av
Stor-Novgorod, och sin borgmästare hedrade de
med titeln „Herr Stor-Novgorod”.
Gutarna bildade i Novgorod en klass för sig.
De voro de ende varäger, som ej voro krigare;
också gingo de nästan obeväpnade i folkvimlet.
Deras dräkt var enkel, som det anstår ett
arbetande folk: en lång livrock, brun eller blå, av
frisiskt eller flandriskt tyg, kantad med skinn eller
tyg i annan färg än själva dräkten, tätt åtsittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
