Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där behövdes endast en droppe för att komma
oviljan mellan de båda landsmännen att rinna över
bräddarna.
När åldermannen nu såg Rörik i Gutagårds
närhet, gick han, efter att ovilligt ha hälsat på
honom, i allt utom glad sinnesstämning för att hos
myndigheterna anmäla sin ankomst. Han gick
från Falkgatan över litauernas gata, mellan
tyskarnas öde gårdar förbi falkhandlarens från
Gyllene horden vidsträckta fågelhus, där falkarna
som bäst skriade, stridde och sletos om det levande
vilt, som erbjöds dem. Så fortsatte han förbi
hästhandlarnas stallar, där hingstarna gnäggade
och stampade, där kamphästarna från Svialand
höllos i ett tillstånd av raseri för att vid de
offentliga förlustelserna på Sofiafältet, inom en av
starka pålar hägnad plats, strida mot varandra på
liv och död.
Icke långt härifrån bodde kvarterets „starost”
och mitt emot, i ett stort, av ekbalkar uppfört
hus, „tiunn”. Den förre ägde att bevaka
folkförsamlingens, den senare furstens rättigheter i
handelsstaden. Sune gick först till tiunns bostad.
Porten stod på vid gavel, gårdshunden låg
ihjälslagen vid trappan, dörrar och fönstergluggar
stodo öppna, och hela huset såg utplundrat ut.
Sune var väl en orädd man, men som alla andra
var han vidskeplig. Först mötet med Rörik röde
och så denna härjade gård gjorde honom
betänksam. Vore det icke bäst — överlade han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
