Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När possadniken Wsevolod den djärve trädde
fram ur kyrkan, hälsades han av borgarnas
högljudda bifallsrop. Han äskade genast ljud, och
med en stämma, som hördes över hela torget,
förkunnade han, att endast tvenne ärenden skulle i
dag handläggas av församlingen och av dessa
vore det ena snart avgjort. Gutarna hade tolkat
den överenskommelsen, som tilläte dem att vistas
i Novgorod från vår till höst, till den vårfrudag,
som vore närmast Mikaelsmässan, sålunda, att
enskilde av dem, till förfång för Novgorods
köpmän, kommo till Gutagård så snart
Volchoff-floden skjutit sin is. Han, possadniken, hade,
försvarande de novgorodska privilegierna, trott att
med våren här förstodes den dag, senare eller
tidigare, då flottan från Öresund med gutarnas varor
och folk kunde löpa in vid Slavianskajas
handelsbrygga. Han bad nu folkförsamlingen att slita
tvisten mellan honom och gutarna. Det blev ett
rop och ett skrik, ett högljutt tal, av vilket man
otydligt förstod, att possadniken hade rätt. Gutar
och tyskar voro falska, listiga människor, som
begagnade sig av otydliga, svårbestämbara lagar
att göra förfång för de rättrogna, och inom kort
ljöd ett mångtusenstämmigt rop, som skrämde
duvorna och kajorna i kyrkans torn på flykt: —
Kör bort gutarna, tills deras tid är inne, bort
med främlingarna, som taga brödet ur vår egen
mun.
När possadniken märkte åt vilket håll saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
