Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bud som väntade dem alla, ty att Elka var en
gästfri värdinna, visste hela stammen väl.
Kvinnorna, som voro klädda i sina brokiga
dräkter, vita ärmar, svarta liv, rödkantade kjolar
och rika broderier kring hals- och ärmlinningar,
breda broderade förkläden, samt en art små
vridna bronspärlor sydda i kanten på alla
uppslag, gingo omkring, skämtade och skrattade och
hjälpte till med att bära fram förfriskningar.
Stora kopparkittlar, dels rov från, dels gåvor
av varägerna, buros fram, fulla med kokad fisk.
öl i stånkor av enträd och skålar av brons och
koppar, kött i stora flata fat ajv urholkad asp,
mjölk, bröd, salt och smör i egendomligt flätade
askar av näver dukades upp på gårdens stenar, på
bord, på grova furubänkar, och varhelst det eljes
passade sig. Man åt med skedar, förfärdigade av
älghorn och av renens lårben, och med vackra
knivar av järn. Man åt, man drack, man talade i
stora ord om morgondagens bragder. Ooh när
man så var mätt, kom den gamle sångaren Osmo,
som bofct i gården se’n farfars dagar och som
ingen kallade vid annat namn än „den gamle”,
och slog några ackord på sin kantele och stämde
med darrande röst upp en sång om dansen, som
alla kunde och alla gnolade till. Det var en signal.
Nu tog dansen och leken vid med lust och liv,
åtföljd och reglerad av en entonig melodi, spelad
på kantele, medan takten ytterligare markerades
av tonerna ur små, av al och näver gjorda lurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
