Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande sig lågo framför bilderna. Han var just på
väg att lämna kyrkan, då den ene av de bedjande
kom fram till honom och på brutet nordiskt
tungomål sade, att han, som kallade sig
Svante-polk, vore en varäg från Kiew, fördriven av det
mäktiga grekiska hovpartiet. Han vore kommen
att samla sig en stamtrupp av nordmän för att
med deras hjälp åter tvinga sig till den plats han
förr innehaft. Omkring trettio män hade han
redan förskaffat sig, nu frågade han om icke Egil
ville taga följe med, ty där vore mycken ära,
stora skatter och stor vinning att förtjäna på ett
sådant tåg. Han behövde icke binda sig för
längre tid än till hösten. Den stolte islänningen
svarade kort och knappt:
— Guld vinna, skatter finna, det är väl, men
mången kallar det för ära, som andra hålla för
skam.
Svantepolk ämnade just svara något, då först
en liten klocka och så flere, till slut alla stadens
kyrkklockor började att ringa.
— Nu hinner jag ej, ty nu har sunnanvinden
blåst upp och Eyrar floti drager hän mot Birka
cch Novgorod, men följ med på Kettil
Gunnar-sons kogg, där äro en del av mina män.
— Själv färdas jag på Ulv Sunesons skepp,
svarade Egil, ty min färd är ock till Novgorod,
vi torde väl träffas än en gång. I detsamma kom
prästen ut ur kyrkan, stänkte vigvatten över dem,
Svantepolk korsade sig andäktigt och skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
