Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unga kroppar lyste igenom, där veckfallet var
tunnast. Den ena av dem var mörk och såg
allvarlig, nästan sorgsen ut, med ett drag av
mildhet över ögonen, den andra var ljus och tycktes
strålande glad, hon hade en retande grop i kinden
och ett ljust leende över mun och ögon.
— Urho, Merikoskis unge hjälte, säger
mannen, jag är Hallbjörn skald, jag har hört din bön,
och jag vill villfara din begäran. Två slags
sånger har jag diktat i mitt liv; det ena slaget skänker
jag dig, om du lovar att på min konungs och min
gravhög låta kväda ett nordiskt drapa, ty förr få
vi aldrig ro i vår grav. Så välj då vilken du vill
av dessa två sångmör; båda äro lika ädla, lika
sköna: den ena blir din.
Urho betänkte sig en stund: — Låt mig få den
ljusa, sade han, tjust av hennes muntra löje.
— Tag henne, hon skall lära dig att sjunga!
Så redo alla männen åter med buller och vid
svärdsklang in i högen, men den ljusa kvinnan
stannade kvar hos Urho och sade: — Här ligger
du, Urho, Orvos son, och längtar att göra sådant,
som du ej fått makt till — du vill sjunga en
lovsång. Antingen skall det nu varda så, att du
genom mig får skaldeidrottens gåva, och troligast
är, att det kommer att ske, eller ock så, att du
för alltid hör upp med att brottas med diktförsök.
Min mörka syster heter „Vemod”, mitt namn är
..Löjet”, och eftersom du valt mig, skall jag
nu kväda en sång om huru du slog esterna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
