Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forsen. Om du sedan förmår att fästa den i ditt
minne och kan den, när du vaknar, då skall du
varda en verklig skald.
Nu tog hon upp de inledningsord, som Urho.
diktat, „Urho, Merikoskis unge hjälte” och sjöng
till den en lång dikt för Urho, och när den var
slut, sade hon leende: — Glöm den ej, eljes
kommer jag aldrig mera till dig! och med detsamma
löstes hon upp i ljus och försvann i morgonens
strålande färger.
Urho vaknade plötsligt, solen stod bländande
över skogsbrynet, men ack, han mindes hela
drömmen i dess minsta drag, men av dikten — icke
ett ord.
Dyster till sinnes gick han ned från kung Eriks
hög till forsen, där arbetet med det blivande fisket
hade tagit sin början. Han gick hela dagen i
sina egna tankar, och Ofvo, som då och då
observerade honom, där han gick och ordnade om
lax-pator, katsar, nät och not, lät honom hållas i fred.
Mot aftonen gick Urho ensam till forsen, satte sig
där vid stranden uppe på krönet och såg, huru
vattnet störtade fram ur gula ismassor i ömsom
vita, ömsom svarta virvlar, huru det dånande
for nedöver bergssluttningen i strid med de
tusende hinder, som sandstensklipporna och de
grönvita isflaken ställde i dess väg och huru det
där nere i lugnvattnet dök nattsvart och oljigt
under den vall av gulgrön is och vit snö det självt
bildat omkring sig. Norrut kunde man följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
