Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade slutat sin sång i trädgårdens rönnar och
äppleträd. Mild och ljum föll majnatten civer den
tysta staden, stjärnorna tindrade på himlens blå
matt och vällustigt genom den ångande vårluften.
Nattvinden bar vårliga dofter från björk- och
hasseldungen. I det hemlighetsfulla dunklet lyste
då och då några kornblixtar i fjärran ooh
tecknade för en flyktig sekund äppleträdens kvistar,
dess löv och knoppar som ett mönster mot den
bländande fonden.
I en halvt vemodig, halvt aningsfull stämning
satt Thora och lät sig viljelös driva mellan
minnena från i går och intrycken från i dag.
Likasom en båt på en stilla ström drager mellan
skiftande landskap, gled hon fram över minnenas
djupa älv, såg bilder ur tider, som längesen
förgått. Hon såg sitt barndomshem i Novgorod.
Hon mindes de krenelerade murarna odh där
bortom den vida, stora världen med sina
sommar-gröna ängar ooh sina om vintern oändliga
snö-höljda fält, dem hon aldrig, aldrig finge beträda.
Så kom hon ihåg ifärden till Kiew, de sju
kullarnas heliga stad, hovets granna gemak ocfh slottets
trånga gårdar, omgivna av en ihög palissad och
bevakade av bistre män med blanka vapen.
Mellan palissadernas springor hade hon undrande sett
blommande körsbärsträd, äpplegårdarnas gröna,
härliga kullar ooh längst nere Dnjepr, ett band i
glänsande silver, som brusande drog ut i d«n
stora fria världen, dit hon aldrig fått komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
