Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom hon till Wladimirs ifurstehov, där hon
såsom vuxen jungfru stängdes in i terem,
kvinno-avdelmngen. Där fick hon ifrån altanen bakom
kvinnornas port se utöver röda tak odi låga
murar, över den oändliga slätten, fri så långt ögat
nådde. Själv hade hon varit en stackars
förpinad fånge, som längtat till denna «ndrens värld;
en ung fånge, som år efter år sett sin levnads mål
glida sig förbi. Åren blåste upp som skimrande
bubblor, färgfulla, härliga, glänsande, men ack,
det hela var pinande tomhet invändigt och ett
glänsande skal till det yttre, som intet tålte, ej
ens att man blåste därpå. Ännu mindes ihon med
skräck, huru hon en dag stått på altanen i kvalfull
livslängtan, vridande sina händer i hjärtats pina
och vånda, tills hon halvt vanvettig av kväljande
oro, arv frihetsbegär stigit över altanen på
kranslisten, som uppbar tinnarna och i sista
ögonblicket, då hon redan hängt över avgrunden, blivit
räddad av sin fader. Från den dagen
övervakades hon av fadern ännu strängare än iförr, tills
han en dag blev utnämnd till Novgorods pjätindk
i Aldogaborg och drog hit upp till den gamla fria
varägerstaden.
Här ibland fria varägiska kvinnor, som gingo
varhelst de behagade, talade med vem de ville,
häT hade hon äntligen känt ifrihetens ifestrus, känt
att hon levde, och nu var det ej mera värt för
någon att försöka stänga in henne, vare sig
bakom murar eller fördomar, nu skulle hon själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
