Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fråga en vän i de sydliga skär,
Fråga den vänaste jungfrun där,
Hur jag var ansedd, då efter en strid,
Vikingar värdig, jag skänkte dem frid.
Se på de märken jag där lämnat kvar,
Spörj blott av ryktet, vad namn jag har.
Dock på mitt isvärd ooh mitt segel en mö
Såg med förakt där vid Ilmens sjö.
Urho och gamle Archippa hade följts åt till
lekvallen, den senare emedan han, som alla
kare-lare, var en lidelsefull älskare av hästar. Han
försummade aldrig en hästkamp. Han stod i
skuggan av den fläder och humle, som växt upp på
ruinerna av Ruriks forna bostad och beundrade
de tvenne hingstar, som i dag skulle kämpa emot
varandra, men Urho såg på gruppen mitt emot
sig och främst på den bleka Thora. Gårdagens
minnen strömmade över honom. Han återkallade
i tankarna varje ord hon talat, och vid minnet av
vad han sett, erfarit och känt, rusade blodet
honom åt huvudet, och han var nära att högt, så att
alla hörde det, ropa hennes namn. Så såg han
med känslor av aviund och svartsjuka, huru Ulv
nalkades gruppen och huru han utan vidare slog
sig ned på hyendet vid Thoras fötter. Han,
ka-relaren, hade ej, fastän han var av lika god, ja,
ännu ädlare börd, vågat göra det, därtill var han,
ödemarkens son, för blyg, för anspråkslös och iör
ovan. Nu började Egil sitt strängaspel. Aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
