Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja> JaS är lisa, Orvo Merikoskis maka, min
man och son Urho äro med i den stora kampen.
— Om den Urho jag sett i dag, är din son, så
kan jag säga dig, att han med karelske och någre
varägiske män dragit ut från Aldogaborg för att
hjälpa sin fader.
— Helgonen vare lovade, sade lisa och korsade
sig, tack för det goda budskapet.
Hon gav åter ett tecken och båten for vidare.
Ulv stod kvar på stranden och såg sinnande
efter båten, som försvann i skymningen bakom
den albevuxna udden.
— Mig tycktes, att jag sett det ansiktet förr.
Märkligt, huru väl hon talade gutarnas språk.
— Hon är förvisso en gutisk kvinna, svarade
en av «hans män. Jag tycker mig hava hört att
Orvo, karelarnas konung, äktat en kvinna av vårt
folk.
Några vinande vindar foro genom skogen,
träden skälvde, i fjärran mullrade åskan och ljuset
förändrade färg, himlen blev kallgul.
— Nu bryter stormen lös, låt oss göra an
båtarna, täcka lasten och draga oss i våra tält, sade
Ulv.
—Vad hette den stolta kvinnan, som for förbi
oss?
— Ej hörde jag hennes namn, men skynda dig,
Ulv, ¡luften är fuktig, regndropparna falla redan,
det susar i alarnas grenar, rätt nu ha vi stormen
över oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
