Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta spjut över Orvos vänstra flygel och
försökte med all makt att driva den ut ur skogen och
in på slätten.
Saporogerna ansatte på sina små lurviga hästar
med sina långa spjut Orvos högra flygel, men
alltjämt gjorde karelarna tappert motstånd. Det
enda fienden vunnit var, att kareiarnas linje
pressats samman i en klump, så att de hade svårt att
röra sig.
De äldste bland karelarna, som tagit sig
värdigheten av ett slags chefer, sprungo villrådiga och
andtrutna omkring och befallde folket uppe på
kullen att bilda linje i skydd av träden, men fingo
intet gehör. Envar hade nog att göra med att
värja sig för pilar, stenar och spjut, och man
kände redan, att övermakten var för stor och att
man nu stred mera för äran än för segern.
Då skallade plötsligt smattrande fanfarer och
dövande stridsrop, varägernas fruktansvärda rop,
det kom från Urho, Egil och de varäger och
ka-relare, som från Aldogaborg följt Urho för att
ila Orvo till hjälp.
I en kil, som när tranorna draga upp mot
norden, kommo de ilande fram över slätten med de
två hänförda sångarna i spetsen. Bakifrån
rusade de över de intet anande slaverna, och
likasom framstammen av ett skepp klyver havet, klöv
deras kil slavernas skara. De voro ej många, men
intet kunde motstå deras rasande anlopp, och
fruktan, denna den mest smittosamma av alla
Med styrkans rätt — 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
