Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslor, grep slavernas hjärtan och kom blodet,
som nyss svallat så högt, att isas i deras ådror.
— Varägerna! varägerna! ljöd det över fältet i
ett enda ångestrop, så starkt att det överröstade
forsens dån och kom fasan att breda sig över
slavernas hopar. De sprängdes i tvenne hälfter.
Den ena föll i karelarnas händer, och det blev en
vild, men kort kamp, som slutade med att slaverna
gåvo sig maktlösa och resignerade åt döden. Den
andra flydde, förföljd av Urhos och Egils män,
mot slätten kring Hägersjön.
Egil var oövervinnelig, hans lysande sköld,
hans glänsande bryn ja syntes överallt, yxhuggen
blixtrade omkring* honom och för varje hugg
stupade en kämpe. Hänsynslös, som om ej död och
fara funnes, drev han slaverna framför sig längs
fältet, och Urho såg honom, ensam drivande en
hord av slaver i yrande fart, försvinna i dammet
i en hålväg, som ledde ned till dalen, där den
helige Nikeforus bodde.
Och innan kvällen föll på, var karelarnas seger
fullständig och lysande. När solen sjönk och
färgade slätten vid horisonten i djupblått, slutade
Urho att förfölja fienden. Han kallade samman
alla dem som varit honom följaktiga, och under
ändlösa segerrop började man att tåga upp emot
forsen.
Liksom älgen med sitt stridsrop lockar till sig
alla stridslystna älgar från när och fjärran, så
samlades Karelens krigare vid detta segerrop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
