Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andliga förmögenheter varit så »uppdrivet
känsliga som mi, hans muskler starkare, hans hälsa
bättre än nu, och det oaktat var han bliven
gammal.
Kamraterna skämtade med honom, den „gamle
ungkarlen”, och Olga stack fram sina spetsiga
ord om den saken. Han var gammal, åtminstone
för kärleken, ty så visst som liljor och violer
blommade om våren, så visst vore det ock, att
kärleken hörde ungdomen till. Det visste han nu,
ty Olga hade i dag berättat för honom det fast
otroliga, att hon förliden natt sett Thora och den
unge karelaren i kärligt samspråk borta vid
äpple-trädet. Först hade han helt överlägset påstått
att Olga ljöge, men då hon vidhöll sina ord, hade
han slagit henne och slutligen hotat henne med
trähästen vid stadsporten, alla skvallerkäringars
fasa, men intet hjälpte. Olga kom fram med en
beskrivning, så detaljerad, att den ovedersägligen
bar sanningens prägel och svårligen kunde
gendrivas. Att det kunde vara sant, därom vittnade
även en annan omständighet, nämligen Thoras
stötande kallsinnighet.
Den stackars possadniken såg nu med
svartsjukans skärpta blick, huru Thora under de trenne
sista dagarna förändrats till hela sitt väsen, ja
även till sitt yttre. Och ändock vore saken nästan
otrolig. Med den skarpa skillnad, som förefanns
mellan varägerna, den härskande, och karelarna,
den behärskade klassen, vore det ju en ren skymf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
