Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om någon av de senare dristade kasta sina ögon
på en kvinna av den förstnämnda rasen och
samhällsklassen, och därtill på pjätinikens egen
dotter. Omöjligt! Och dock! Han tömde resolut
sitt krus för sig själv och sparkade till en brand,
så att lågan flammade upp och gnistorna yrde mot
rökfånget. Vännerna skämtade med honom och
frågade, om han var sjuk eller vad som kom åt
deras vanligen så muntre och välmående förman
och värd. Possadniken hörde ej deras tal, han
blott suckade djupt.
Dörren öppnades, och Urho trädde in. Hat
och svartsjuka stodo att läsa på possadnikens
anlete, då han såg den ståtlige unge mannen, men
han ville ej förgå sig, han, den kloke, förslagne
possadniken, ville visa att han var den
överlägsne.
— Vad vill, vad önskar du? frågade han kallt.
Urho berättade, varför han kommit, om
slagsmålet på lekvallen och att Gert badare blivit
dödad, samt bad possadniken ingripa, innan gnistan
bleve en vådeld.
— Ja, det säger du, -men vem har blåst på
gnistan om icke du, vemis blir felet, om vådelden slår
sina flammor över oss? Man har sagt mig, att
ka-relarna sjunga en sång, en nidvisa om oss, som
du, just du diktat, och man har bett mig ställa
dig till räkenskap härför!
Längre kunde han icke behärska sig, han bröt
Med styrkans rätt — 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
