Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brast hon i gråt och låg en stund snyftande vid
Urhos bröst. Norrvinden drog stötvis, susande
som harpotoner genom skogen, däremellan var det
så tyst, att man hörde, huru en och annan vissen
gren rasslande föll till marken, men Urho red
tigande allt längre och längre med sin sköna
börda. Nu leommo de till en öppen plats i skogen.
Urho såg, hura de grå, lågtgående molnen
färgades röda.
—Älskade, se, himlen är röd som blod! Nu tror
jag att Aldogaborgs sol går ned.
Hon såg upp och leende mellan tårarna,
svarade hon sakta.
— Men min lyckas sol går upp!
Och tysta och gripna redo de allt längre in i
den mörknande skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
