Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
vad med ett godt naturligt förstånd, är han lättfattlig, vettgirig
och skarpsinnig. Man kan säga att han är nästan hvad han vill.
Således finnes här qvarn= och tröskverksbyggare, urmakare, guld-
och silfverarbetare, gördelmakare, bleckslagare, sadelmakare, sämsk-
och handskmakare m. (l., till och med orgelbyggare. Man behöf-
ver blott visa Västboen ett arbete för att få det eftergjordt, of-
tast med den största skicklighet. Ar 1810 gjordes i Västbo alla
jernanstalterna till en spinnmaschin, och reqvirenten, en Dansk,
förklarade det han icke fått dem båttre gjorda i Köpenhamn;
Hos qvinnorna tyckes likväl handaslöjden ligga mindre i natur-
anlaget, emedan man af dem sällan får se finare och konstrika-
re välnader; men som bonden icke mäktar hålla eller på hem-
mansdelen förmår föda dräng, mäste hustrun allt för ofta före-
träda dennes ställe. Särdeles är hennes tjenstbarhet i detta fall
tillitad på så kallade stylbrukta hemman eller der mannen :sys-
selsätter sig med handel eller handtverkeri. Exempel hafva dock
visat, alt ett dylikt anlag icke brister dem, men de tunga arbe-
ten uti hvilka de måste deltaga, hindrar dem ifrån att bibehål-
la den vighet och ledighet som härföre är nödig. Denna kan
ensamt träffas hos qvinnor, hvilka uteslutande få egna sig åt gö-
romål som egentligen tillhöra qvinnan.
Om det ensamt vore den religiösa böjelsen som förmådde
Västboen att, som förhållandet är, flitigt besöka Guds hus och
ordentligt iakttaga byrkobruken, så skulle religionsvännen, till och
med ifraren, i denna omständighet icke bafva någon önskan öf-
rig. Det synes väl stundom icke vara så, emedan vanligast en
nog lång eftermessa hålles på kyrkobacken, vid hvilken allahan-
da verldsliga angelägenheter förehafvas och afgöras. Handlingar-
na är den spegel, som visar halten af den inneboende tron, och
i delta fall synas inga särdeles skäl vara för handen till miss-
troende. I en ort hvarest ombestyren för nödig bergning må-
ste vara så mångahanda och der boningsplatserna hafva så sprid-
da lägen och markens oländighet försvårar kommunikationerne,
är det ett behof att vid kyrkan, hvarest den ena träffar den an-
dra, få afgöra lekamliga angelägenheter. Det vackra är, att fol-
ket vid sammanringningen är tillstädes och mangrannt inträder i
kyrkan, der man ock förblifver till presten för altaret, efter bö-
nen Fader vår, uttalat sitt sista amen, med hvilken bön gemcen-
ligen gudstjensten slutar i kyrkor der orgel icke finnes. På de
flesta ställen. sitta qvinnorna qvar i sina bönkar till dess alla
manfolken utvandrat. Författaren kan icke tillbakahålla sin bö-
jelse, att meddela underrättelse om en i Räfteled, sedan kyrkan
fick orgel, vedertagen sed, särdeles som han tror att hvarje per-
son med aldrig så litet musikaliskt öra, och som gerna infinner
sig i kyrkan skall önska efterföljd i hvarje annan kyrka. Den är,
att om en psalm med ny melodi af presten valts, ingen annan
än den som rätt kan sjunga melodien, höjer sin röst. Den öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
