Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
riga församlingen följer orden tyst med ögonen. De härtill val-
da medlen, eller att de som ega röst kunna sjunga, åtminstone
de’ flesta nya eller omarbetade gamla melodier, vore kanske Jika så
önskvärdt att få flerestädes använda. De äro, att Pastor i försam-
lingen (framlidne Prosten Lindvall) genast nya pasalmboken blef
antagen, efter slutad gudstjenst, först en timme i kyrkan och se-
dermera alla helgdagsaftnar sommaren igenom, i sockenstugan
öfvade församlingens ungdom i sång, hvilken sedermera lärde de
af de, hemmavarande gamla som kunde läras att sjunga samma
melodier. Afyen Doktor Nordin i Vilstad höll dylika sångöfnin-
gar. Också är det nu ganska angenämt att höra dessa försam-
lingar sjunga, särdeles sedan kyrkorna fått goda orgelverk.
Oaktat man nödgas vidgå, att sedan det olycksartade bränvi-
net kommit att öfverflöda, äfven bland Västbo allmoge allvarsam-
mare symptomer visat sig till den sjukdom, som har med sig
elt. oemotståndligt begär till dess njutning, har likväl härstädes
denna icke hunnit till någon äfvervägande höjd. Vanligast är
detta onda lokalt. Städer och större tätt bebyggda byar samt
Gästgifvaregårdar äro gemenligen de ställen hvarest fyllerilasten
visar sig i sin mest förfärliga gestalt. Västbo har ganska få stör-
re byar och allenast trenne Gästgilvaregårdar der större folksam-
lingar kunna inträffa. De öfriga hemmanen ligga spridda långt
ifrån hvarandra, hvilkas manliga invånare sällan komma i beröring
med hvarandra. Det är endast på marknader, auktioner eller
vid något visst tillfälligt sammanträde sådant kan hända och hvar-
est man, ty värr, icke saknar öfverlastade uslingar. Redan 1812
räknades likväl inom den lilla af 131/, roantal bestående Gnosjö
Socken icke mindre än 40 äldre manspersoner som icke förtär-
de bränvin. Det är också endast i förmögnare personers hus,
bränvin dagligen är att tillgå. Hos de mindre förmögna, endast
vid jul och skördetiden, då legda personers biträde måste påkal-
las. Symptomerna begynte väl för omkring ett par tiotal al år
sedan synas betänkliga; ty man såg till och med qvinnor föra
bränvinsflaskor med sig till kyrkan, derutur de såväl sjelfva som
deras vänner njöto. Det var manfolkens oåterkalleliga begär ef-
ter denna dryck, som förledde dem dertill, emedan detta var
säkraste medlet för qvinnan att tillvinna sig en, åtminstone brän-
vinsälskande mans hjerta. Lyckligtvis började i detsamma nyk-
terhetsvännerna höja sin röst. Qvinnokönet lät sig snart rätta.
I sednare fallet har det Iyckats dem, att äfven på manliga sidan
åstadkomma en märkbar förändring, särdeles hvad det yngre
slägtet beträffar.
Hvad åter det i sednare tider sig öfverallt beklagansvärdt till-
tagande förderf, som yttrar sig i bedrägerier i handel och van-
del, tjufnader, utsväfningar i den sinnliga kärleken, förfalsknings-
brott o. s. v. angå, så hafva äfven dessa inom Västbo tecknat
sig såsom tillväxande; Likväl torde vi utan förhastande kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
