Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
grå tröja och kjortel, efter urgammalt mod, med ett litet grått
kläde på hufvudet, det hon drager långt fram öfver ansigtet, så att
man således ej kan beskrifva dess lineamenter eller om hon är
brunett. eller blond. ”Hon har aldrig gjort någon något ondt, men
ofta händer det att hästar tröttna, då de draga tomma vagnar
uppför så kallade Källebäcks backe och då skrattar hon att det
ger echo ett längt stycke.” Vid vargen tros någos ondt väsende
vara fästadt eller att han verkligen är ett sådant, förvandladt till
varg, likasom att vissa träd och örter hysa något andeligt vä-
sende och i följd deraf hafva en undergörande kraft, likväl en-
dast bekant för den kloke. Det tros vara farligt sätta sig under des-
sa träd vid äska, emedan trollen söka skydd derunder för de
mot dem riktade åskviggarna. Tron att en ko, omedelbart kan
mjölkas, att förtrollade harar dia korna, hvilka harar icke heller
kunna skjutas, utan medelst af vissa personer kända trollkonster el-
ler med viss materia; att genom signerier odjur och råttor kun-
na fördrifvas, kalladt vita bort; kreatur göras sjuka, deras kraf-
ter förtagas, hvilka olägenheter äfven tros härkomma från i luf-
ten kringirrande onda ting; att ungt folk af båda könen kunna,
som det kallas, nedsättas, att de icke blifva gifta, hvarom de klo-
. ka vanligen rådfrågas: det är, fördrifva ondt med ondt. Många
berättelser om dylika händelser äro ej sällhörda. För att visa
halten af dylika berättelser, torde en deraf böra återgifvas: ”Un-
der ett vargskall i Våthults Socken ingingo ett par af skallfolket
till en gumma som bodde nära intill och funno 2:ne vargar lig-
ga under bordet i stugan. Hvad är det för djur, Gumor? (Gudmo-
der, ett i orten vanligt epithet för gamla obekanta qvinnor) frå-
gades. Ah, blef svaret, de stackars kräken kommo så våta och
förföljda och jag släppte dem in, men, tillade hon, tigen dermed
för hvarje menniska, om lifvet är eder kärt. De berättade emel-
lertid händelsen, ej likväl för någon menniska, utan för en björk,
dock så, att flere af skallfolket hörde det. Gumman blef ankla-
gad och dömd att brännas, hvilken dom verkställdes nära vid
Smålands stenar. Under ransakningen frågade Aktor, Befallnings-
mannen : kan du trolla? Svar. Ja. Kan du förmå de 8 öken
som plöja der borta att stanna? Sv. Ja. Gumman uttalade troll-
orden "och de 7 paren stannade. Hvarföre ej det 8:de? Sv.
Nej, det är torsdagsbarn och rönneträd, hvaröfver ingen djefvul
har makt. Kan du mjölka? Sv. Ja. På begäran flyddes henne
en knif och ett strumpeband jemte mjölkbytta. Bandet virades
om knifven, hvilken fasthöggs i ett träd. På ändan af bandet
mjölkades tills byttan var half, då hon upphörde med mjölknin-
gen. På fråga hvarföre? blef svaret: att om hon mjölkade läng-
re, dog den kon hon mjölkade. Gör ingenting! fortsätt, jag be-
talar kon, invände Aktor. Byttan mjölkades full och på efter-
frågan, dog också kon i detsamma. Nu fördes gumman på bålet
hvilket itändes, men lågorna veko ifrån henne. Af elden svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
