Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
undra på att den verkligen fattige gör det. Författaren hade
tillfälle att under det bårda året 1813 förnimma, att de betlan-
de voro långt flere från nästgränsande Härad än ilrån Västbo.
Fördomar, skråck och hvad vi kalla Vanhtro tillhöra Västboen
kanske lNvarken mer eller mindre än folket i andra af rikets
landsändar. Om dessa härstädes, hvarest boningsplatserna om-
gilvas af vilda moras och berguppfyllda skogar, ödsliga ljunghe-
dar och slättmossar, med sina för den enfaldiga skräckgifvande
bägringar, längre bibehöllos i sin uråldriga form och fästade sig
i folktron, vore sådant mindre underligt. Barnens första under
visning besörjes gemenligen af äldre personer, synnerligen älder-
stigna qvinnor, hvilka så gerna sysselsätta sin inbillning med öf-
vernaturliga eller underliga ting och tala gerna derom med de
unga. Lika så gerna lyssna barnen dertill. Emellertid hinna des-
så alt nog fast fästa sig dervid, för att på de få stunder som
prestens undervisning får begagnas, det ringaste af de insupna
fördomarna och skräcken med sin spöktro kan afnötas. Denna
undervisning är icke heller egnad dertill och de tillhöra en ira-
dilion som nedstigit från urtiderna.
Tron på påskvalfarter är ännu bibehållen, likasom att på vissa
dagar man icke bör förrätta de eller de göromålen. Under Dym-
melveckan förehafvas åtskilliga anstalter, här kallade påskasysslor,
såsom korstecken på ladugårdsdörrar m. fl., för att motverka de un-
der denna tid i rymden kringirrande onda väsendens skadagö-
rande besök, Man bör derunder »icke slå med ett spö eller ta-
gelpiska i luften så att det hviner, emedan man då piskar Fräl-
saren 0. s. v. Likaså på tillvaron af skogsrå, här kallad skogs-
nua, som bebor skogarna; sjörå i sjöarna; strömkarlen i åar,
hvars ljufliga musik lockar menniskor, särdeles barn, att kasta
sig deruti; tomtegubbar,. som hålla sig i husen och draga ego-
delar till vissa förtrogna; dvergar och ellvor, i jorden, i bergen,
deraf elldans i daggigt gräs. — Troligen motsvara dessa vissa al
Grekernas naturmylhiska gudomligheter, äfvensom många af vå-
ra fördomar äro qvarlefvor från nordens egen hedniska guda-
lära. Inom Åsenhöga Socken är tillvaron af ett skogsrå, kallad
grå frun, allmänt trodd. Ett ungt snillrikt fruntimmer, dotter af
en lärd kunskapsfull fader, har skriftligen lemnat en af förfalta-
ren begärd beskrifning öfver en af dessa uppenbarelser, dertill
hon sjelf varit åsyna viltne. Beskrifningen innehåller följande:
”Vid Ranneberget uppehåller sig den grå frun, vanligen kallad
Rannafrun, som mänga menniskor sett och hört sjunga och
skratta. En gång har äfven jag, i sällskap med Magister Törner
och min syster, på ljusa dagen sett henne; och hvad under det,
var kan ej beskrifvas. Hon höll sig ifrån oss några alnar, satte
SI På en gärdesgård och betraktade oss noga. Slutligen helsade
Magister Törner åt henne, då hon genast öfver skogstopparna
försvann. Hon är Iiten till växten, har en rask gång, är klädd i
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
