Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Makta = blodet.
Mansmora = motsats till mora —
moderpassion hos qvinnor.
Natol = qvällsvard.
Nua = skogrå. Nuer = Linblår.
Olle (0 som å) = vallgång. Olle-
pajk = vallgosse.
Qvällsäter — läggdags.
Rabrukt = lättbrukt, hemman el-
ler åker.
Rasp = ungbock. Respit i öfri-
ga Småland.
Ree = redskap, verktyg, dålig
sång. Fuhlaree = fågelbo.
Schaimer, schaima = tåpig.
Schveppa = tvåklynnig käpp,
bruklig i stället för visp vid
grötkokning.
Schörte = liten kort underkjor-
tel af linne eller fårskin.
Skrayla = liten låda, skrin
Skrin — mager. |
Slynne = höskulle. Östgötiska —
ränne.
Stop = bägare: — Söllstop = silf-
verbägare, tumlare:
Stött = för kort, för liten.
Su, taksu; äfven sy eller syd =
tjock uppskrädd bräda till ytt-
re takbetäckning.
Syta = bergning.
Det inses lätt, att genom
Tall = granris som hackas och
blandas i gödseln.
Tass, tassar = varg. Se oraå.
Tehätten = uppfnningsrik, på-
hittig, händig.
Telotta = beskära.
Tjär = torr fet furuved. Egent-
ligen på färska träd. Öster-
göt m. 1. = töre.
Toa (0 som å) = tynga, onus.
Tuska — handla och vandla, by-
ta varor, hästar.
Ty, töj = skojare, spökelse.
Ty, tya = räcka till.
Unari — odygdig, ostyrig.
Undar = mål emellan frukost och
middag.
Unervinna = mening med.
Vajen = omtänksam.
Vån = tillgång, möjlighet. Då &
ingen vån — ej att tänka på.
Väre — gumse.
Yd = tom. Oxyd = oxtöm.
Yta = sälja, afyttra.
As, äser = släd= eller kälkme-
. dar.
Attefär — efterrätt.
Ölike = (formula jurande) fan.
Örk = sämre kista, kött och
mjöllår.
Örke — last- eller dragkreatur.
sjelfljudens i inledningen an-
teckna de uttal och omflyttning af medljud äfvensom mun-
artens egendomliga naturbeskaffenhet, åtskilliga svenska ord blifva
främmande. Andra åter genom från ett så till sägande, vårds-
löst uttal af orden, samt den egna tonvigten. I alla folkspråk
äro förkortningar af ord och utelemnande af vissa bokstälver -
vanliga, men Västboen går deruti kanske något längre än andra
provinsialer. Således har han i stället för säga säh, dä sa ja
säåh = det skall jag säga, stundom likväl sia inuti en mening;
i stället för Bredaryd Bräjart; i stället för ryd re; i stället för
ladorna laera; eller med ett ord, de definita ändelserna, orna =
era, t. ex. flickera, stickera o. s. v. l gårdnamn på hult — alt, så-
som: Väshult — Väg’t, Skeppshult — Skipalt; Te i stället för till;
Lönte i stället för lönade; Kär i stället för karl; Kära i stället
för karlarne; Möet i stället för mycket o. s. v. Te sättes ofta
i stället för du, dig, de; såsom Mainst te dä, menar du det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
