Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jordbrukets råämnen och drifkrafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kväfveföreningarna, och bland dessa äro åtskilliga att betrakta
såsom nära nog lika viktiga råämnen för jordbruket som
kväfvet, något som ytterligare bör mana landtmannen att
noga tillvarataga dessa ämnen. Jordbruket är ej den enda
näringsgren, som till råämne använder sig af affall, men
knappast något annat yrke torde vara så oupplösligt
bundet vid tillgången på affall från en närstående värksamhet,
som jordbruket är beträffande kreatursskötseln.
Innan vi lämna redogörelsen för kväfvet såsom råämne
för jordbruket, tillkommer det oss att nämna, hurusom
vissa jordarter i sitt naturliga tillstånd innehålla afsevärda
mängder af detta råämne, nämligen sådana, till hvilkas
bildande växt- och djurräster i väsentlig mån bidragit. Hit
höra bland annat de af torfmossar uppkomna jordarterna.
De råämnen, för hvilka vi nu redogjort, tjäna till
uppbyggande af växternas organiska massa, men växterna
innehålla äfven oorganiska beståndsdelar, hvilka tydligt
komma till synes vid plantornas förbränning i form af
aska. Yäxtaskan innehåller en hel mängd olika
grundämnen, af hvilka vi här endast vilja nämna de viktigaste,
nämligen aluminium, magnesium, järn, kalium, natrium, kalcium,
svafvel, fosfor, klor och kisel.
Flertalet af dessa grundämnen känner jordbrukaren
kanske bättre, om vi erinra om några af de kemiska
föreningar, i hvilka de ingå, och under hvilkas namn de
vanligen omtalas. Så torde några af dessa ämnen vara bäst
kända såsom föreningar med syre: magnesium i form af
magnesia, kalium i form af kali o. s. v. Kalcium
uppträder i naturen förenad med kolsyra till kalksten; svafvel,
fosfor, klor och kisel äro slutligen bäst kända i föreningar
med syre och väte till s. k. syror af motsvarande namn.
De nu omnämnda växtnäringsämnena förekomma
naturligtvis alla i spillningen efter växtätande djur samt
träffas dessutom i bärgens och jordens beståndsdelar.
Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan, om vi härmed
uttrycka växternas behof, är emellertid i olika jordarter
mycket olika beträffande olika ämnen. Så utgöres t. ex.
lerans hufvudmassa af aluminium och sandens af kiselsyra,
hvilka ämnen för öfrigt torde finnas i öfverflöd i all
åkerjord, oaktadt växternas behof däraf är ganska stort. Äfven
magnesium, järn, natrium, svafvel och klor torde i alla
jordarter finnas i tillräcklig mängd, men däremot är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
