Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
på samma enfaldiga sått, antingen straxt för höstsådd af brandsäd,
nämligen ryg, eller på våren till sådd af hagra eller kärn’).
Men denna långa väntan på skörden var alldeles stridande mot
skogsmannens lynne och vanor, en frettlajk af ovan stillsamhet; ty,
då fisket och jagten var ett ögonblickligt tanklöst roffande, fordrade
jordodlingen deremot både lång förtanke och ihållande stränga
arbets-mödor samt tålmodig väntan. Också dref allt mellanåt manfolket
otåligt bort till strands och skogs, då de visste att fogel och annat
vildbråd bäst slog till. Under tiden var ändtligen den så länge
förbidade skörden af svedjeråg eller annan säd mogen, då den nye
odlaren hastade med att taga upp rofvorna eller att ma upp*) de
här och hvar stumbla-mülum spridda sädesstråen. Ifrig gnuggade
han med handen de sköna sädeskornen ur axen, krossade dem uti
ett urholkadt stenblock3) eller stötte dem törhända med stötel uti
gröjn-kvärni4), dryftade5) det mesta af sådorna bort från skrudden6)
och fick sålunda ett slags gröpe, som kokades till en tjock gröt, eller
knådades deraf den läckra hyr-kakan, hvilken stektes uti hyren7) på
spishällen, hvarjämte de söta brand-rogurna bryntes i den heta askan;
allt ett kostligt tillskott af växtföda till det som bågen ock metkroken
allt ovissare kunde inbringa. — Om detta svedjande och uråldriga
såningssätt samt dess första upphof i Norden går bland Gutarna en
gammal sägen: det var en gång en ung konung i Sverige, som folket
i allo tyckte väl om, hvarföre han kallades Bonde-kungen. Då
folkets mantal var alltför stort och när svår missväxt under många
oår hemsökt bygden, ansågo menige man på tinget bäst vara, att
sextontusen ungt folk skulle lottas ut, för att draga ur landet och
’) Frän detta odlingsskede härleda sig gärdsnamnen Svie, Budvide, Haga, Tuna
och Vcuta samt egonamnen Fallet, Fällu, Svidar, Sveijen, Bråndu, Bruten, m. fl.
l) med handen plocka, meja.
3) Dessa grofva qvarnblock (af bäde grå- och kalksten), nti hvilka de Gamle sägas
med kråss-stajn eller stötel krossat eller malat sin säd, ha en rund eller afläng
och en fot djup urholkning, samt förekomma ofta. Men stundom har gryet
i dem ansetts så förträffligt, att man från bägge sidor brukat dem så länge,
att det blifvit hål tvärt igenom stenen: af sådana finnas en uti Älskog och
tvänne i Hafdhem.
4) egentligen grynqvarn, som är en upptill urholkad stock.
ä) vannade. 6) grof-mälden. 7) eld- och ask-mörjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
