Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
att de, som voro öfver sextio år gamla, skulle offras och komma i
Odens sal. Men bondekungen lyssnade dock till det råd en bondes
dotter gaf, eller att ban hellre skulle låna sig spanmål till brödföda
för två års tid, hugga ned skogen, skaffa sextontusen pichir *),
bränna svid, reda marken till stora svidar eller svidland och sedan
dertill låna sig sextontusen gauknar’) säd samt utså det, så att både
unge och gamle kunde lefva. I korthet taladt, kungen grundade ej
länge på hennes tal, utan fann det straxt vara ett klokt råd,
hvarföre han också genast satte det i verket och räddade så sitt folk
från hungernöd. Sedan kallade han ungmön till sig, pröfvade på
många sätt hennes klokskap och fann henne lika vis som skön,
hvarföre han tog henne till drottning i all ära. Och sålunda lärde sig
folket att bränna svid; och den unge Bondekungens hela rike, som
efter hand vardt odladt, fick deraf heta Svid-land, Svajden, Svia-land,
Sve-rike s).
Men efter ett och annat år var alstringskraften i svedjelandet
uttömd, hvarefter skogen snart återtog sitt förra välde. Också var
den nye brukaren enligt sin håg för ständig flyttning ej mera fästad
vid sitt osäkra odlingsfält, än att han med nästa solhvarf helt och
hållet öfvergaf det samt redde sig en ny svedja på annan led i
skogen — liksom forntidens folkvandringsstammar väl också gjorde
då de, efter att ha tågat fram och åter under mansåldrar, för längre
tid stannade på en ort. Stundom hade han ock mer än en sådan
odling i marken. Sålunda, på ständig flyttfärd och då ban måste
på flera håll ha blott tillfälliga bostäder, kunde han, under detta
odlingens första vexelbruk, då han aldrig glömde att mellanåt bruka
nätet och den kära bågen, lätteligen tillika vara herde och mellan
de aflägsna sätervallarna drifva sin hjord till egndens bästa utgangar4),
hvarefter boskapen hade sina vänjurB) åt vidt skilda led, hvarvid
’) hackor. 2) göpnar.
*) Per Persson, 1791 f. vid Qullgarda i Rone, berättade 1859 denna sägen,
hvaruti man finner upprepad sagan om. Disa samt Aslang. — Joh. Ihre; C. A.
Agardh, 8tatist., I. sid. 46 och 57; L. F. Råd/, Ydre, I. sid. 26 och C. Säve,
Yngl. Sag. sid. 38, not. 4, som icke antager denna härledning; samt mina
Ootl. Saml., III. Sägner, 287.
4) ohägnade utgångsbeten. *) tillvanda betesmarker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
