Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
21
skulle hufvudsakligen lefva af jordens afkastning och sina hfinders
arbete. Och just detta var i odlingens tjenst af alra största vigt,
ty dermed ingåfvo de mängden begrepp om en ny ära, nemligen
arbetets, hvilken fritt folk och ej blott den föraktade trälen borde
eftersträfva; och med de nya kyrkorna och de nya prestebolen
sprid des odlingen efterhand allt vidare på Ön. Att munkarne vid
jordbruket fingo dagsverken och hade hjelp af menige man var helt
säkert länge frivilligt och kunde väl ej vara ett förtryck af ett ringa
fåtal män; och i alla fall var arbetet under skickliga odlares ögon
för folket en god lärdom. Den dubbla bot, lagen stadgade för
åverkan på munkarnas skogar och gärdsgårdar, ingaf folket det första
vigtiga begreppet om egofrid1). Genom dessa föredömen uti
åkerbruk, trädgårdsdrift, biskötsel, boskapsvård, djurgårdars och
fiskdammars anläggande, flerfaldiga redskaps förbättring, husbyggnad
af sten, vägars röjdning, m. m.’) samt genom de handaslöjder, som
klosterfolkt här först införde, voro de förste munkarne, i det hela
taget, landet till största nytta, utom det att de med lära och oftast
också med lefverne beredde i sinnena ingång för en rätt gudsfruktan
och menskliga seder, samt väl äfven till några få spridde hågen
till bokligt vett. Det är onekligen dessa fromme män, som först
skänkt våra förfäder både den andliga och verldsliga odlingen, hvaraf
en hvar ser de stora följderna, sedan man längesedan i otacksamhet
glömt de gamla såningsmännen. Dock påminna om deras välde
både öfver folkets sinnen och landets jord flera egonamn, såsom
Mun-ke-bos, Munk-akur, Munk-änget, Munk-huse, m. fl. samt möjligen
också Bått-änget och Bått-akur i Roma (hvilket kanske är
Abbot-ängen och Abbot-åker?), allt marker och jordar, som klosterbröderna
fått i själagåfvor af den fromma enfalden. Då menige man den
tiden knappast egde några penninge-medel, kunde folket till kyrkan
icke ge annat än jord; dock var, på det att sådan välvilja ej måtte
missbrukas, i lagen med stor noggrannhet stadgadt om arf och
gåfvor till kloster och kyrkor8). Sålunda egde de, utom de sju feta
klosterhemmanen vid hufvudgården i Roma samt goda hemman
’) Guta-lag, kap. 7 och 26. s) Guta-lag, kap. 7.
2) J. Wallin, Gothl. Saml., I sid. 71, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
