Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
falken borta i ängsmarken. Sålunda ter sig der det trefligaste
landtlif. När solen vid kl. 2, 3 på morgon lyser gladt in genom
väggspringorna, ängsblomstren dofta så friskt och foglarne spela i
trädtopparna, stiga alla upp, få sig en bit i munnen samt äro snart
i färd med att slå och räfsa i kapp, ofta under sång; och så går
det friskt undan till frukosten i gröngräset. Så der kl. 10
aflägsnar sig ung-mor till boden och sätter grötgrytau på, och kanske
kärnar smör under tiden, tills hon ändtligen kl. 12 höres med klar
stämma ropa fålken till middagsmål af fisk, kakal) med smör,
gryngröt samt öl till dryck. Derpå tar man sig ro och hvejlar
middag en god stund; och så att arbeta och fäkta igen till
oten-dags-tid, då (nu mera) fås kaffe och kaka med smör på. Qvälldags
mjölkar en af tösarna korna i hagen der in vid; och stundom går
ungefar till strand efter ett kok färsk fisk, som han har der i en ßsk-pärk.
Efter slutadt dagsarbete och senare i qvällsdunklet smyger sig stundom
ungdomen, hvar för sig, till stranden för att uppfriska sina lemmar
i det klara sjövattnet. Dock, husbonden kan ej alltid blott med
hajm-fålken verkställa hela slåttern: han legar då några falk till hjelps. Då
blir detta anledning till ett ytterligare sommarnöje; hvarom vidare
skall talas. Men oaktadt all möda att på alla håll och kanter,
äfven på åkerrenarna, skrapa samman en smula hö till vintern, blef
fodertillgången för bonden vanligen ganska knapp.
Med så ringa tillgång på hårdvallshö, glömde landtmannen ej
det tillskott af foder för boskapen som kunde finnas i trädens
löf-kronor, hvilka fordomdags prydde nästan hela Gotland. Sålunda
företog man sig allmänt att efter midsommar klappa laug *), som
verkstäldes med banna-yks, en liten handyxa, med hvilken
trädgrenarna klappas, hvarefter man medelst laug-knejvar eller knipsur från
dessa knisslar eller rensar de finare qvistarna och löfvet, såsom af
alm, ask, asp, stundom björk, o. s. v. (utom det att årligen mycket
tallrise höggs under vintern för de fordom så stora fårahjordarna).
Derpå torkas allt till foder, isynnerhet för fåren och getterna, hvilka
senare dock mest lifnärde sig ute året rundt. Asklöfvet anses som
’) Hvete-bröd. -) Bryta löf.
Äktrnt sagor. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
